Sida:De gula husen 1922.djvu/122

Den här sidan har korrekturlästs

Annars var där bara lektionerna och så de franska poeterna och minnena.

Vad man var långt borta från all oro och alla besvärligheter i Tante Carolinas kammare.

Den lille grymme guden med pilkogret vid sidan hade visst aldrig någonsin snuddat med en pil vid hennes hjärta — där var något så barnsligt jungfruligt över hela Tante Carolinas uppenbarelse. Och när hon rullade ner sin blå gardin med alpslottet och stengeten och jägaren om kvällen och tog av sig sin svarta klädning, lyste den lilla nattlampan vänligt och stilla på de gamla nötta möblerna, de hemvävda trasmattorna och kring hennes paulun, där oskulden drömde, svävade förnöjsamhetens och fridens alla vänliga genier.