Sida:De gula husen 1922.djvu/135

Den här sidan har korrekturlästs

verskåpet, där kannor, terriner och fat stodo blänkande med majorens ingraverade vapen, tog en av skedarna och gav henne där ute:

Se här har hon, de ha nog med skedar här inne ändå, sade han. Och den skeden talades det länge om i de gula husen.

Men det bästa var ändå det underbara och enkla sätt, varpå han kurerat gamla frun på Ållonö, som legat till sängs i så många år och bestämt trodde hon ej kunde gå upp.

I sin stora paulun bakom tyllgardinerna låg hon och ringde och ringde, och tjänstefolket sprang från och till. Men strax bredvid stod bred och pösande och tom den säng, där hennes framlidne man slutat sina dagar för länge sedan. Karsk och envis låg hon där, dag efter dag, år efter år, och det var ett gruvligt bestyr och besvär med henne.

Nog skall jag väl få upp den här satans käringen, sade doktorn tämligen högt för sig själv, när han kom in, och han hop-