Sida:De gula husen 1922.djvu/157

Den här sidan har korrekturlästs

lösa och trygga värdighet och munterhet, ser den varma punschen ånga och hör de glada kupletterna stiga. Kanske frågar han sig då, om icke de kände sig nöjdare och mera tillfreds, alla de gula husens innevånare, än den bullrande dagens jäktande myller, och det kan komma över honom liksom ett stänk av avund mot den svunna och lyckliga värld, som han ser månen blekt framtrolla och försilvra.