Sida:De gula husen 1922.djvu/20

Den här sidan har korrekturlästs

ser du nu, gamla bleka och vänliga vintermåne, en kväll fram mellan dina drivande skyar, skiner du ej längre ned på de lutande trähusens sovande idyller med deras stillsamma lycka och bonhomi. Kall och kylande lyser du på en bullrande och jäktande stad, och du drar dig åter in i dina svävande töckenslöjor för att ensam drömma om de flydda dagarnas lyckligare ro.