Sida:De gula husen 1922.djvu/37

Den här sidan har korrekturlästs

från sovkammaren. Angélique neg och pysslade som vanligt, och när han så blev färdig och med portföljen under armen traskade av i sin av ålder grönskiftande rock efter att ha gett henne det sedvanliga lilla pipet i sidan, satte sig Angélique en stund vid sitt fönsters reflexionsspegel, innan hon började sina städningsbestyr, och där följde hon så länge hon kunde med ögonen den bortgående, medan ur hennes bröst trängde sig, liksom av gammal vana, den suck som tolkade hennes gamla hjärtas enda tanke:

Ack, den snälle kumsarjen.