Sida:De gula husen 1922.djvu/66

Den här sidan har korrekturlästs

verade särskilt under vårens yra — hade han fullgjort med att låta sedeln åtföljas av dessa vers:

Murvel Kinlock heter hunden,
älskar ej att vara bunden,
men på grund av erlagd skatt
få gå lös båd’ dag och natt.

Vill förargelse ej göra,
ej med oljud nattron störa,
då han vet polisen tar
honom och till kurran drar.

Kronor fem jag har den äran
härvid foga — med begäran
att därpå ett kvitto få,
att jag icke böta må.

De voro som sagt mycket populära både Kinlock och stärbhusnotarien och där de nu i vårkvällen gingo genom de kullriga gatorna hade de många bekantskaper att hälsa på, båda två. Notarien skulle ner i trädgården till assessorn och majoren och smaka Stina Kajsas hembryggda punsch