Sida:De gula husen 1922.djvu/67

Den här sidan har korrekturlästs

och han gick i tankarna och nynnade av välbefinnande och gott humör. Vårkvällen låg luftig och blå över de små täpporna och husen. Pilkvistarna nere vid strömmen grönskade, där de speglande böjde sig ut över vattnet och de små båtarna voro spacklade eller nymålade. Över planken sträckte sig redan de doftande syrénernas klasar och mellan spjälorna i staketen syntes här och var den vita och skära äppelblommen. Lindarna runt kyrkan doftade och högt upp mot det blå foro molnen med sina snabba och tvära kast. På trappstenarna sutto kattorna i kvällssolen och slickade noggrant och omständligt sina framtassar och gatornas gröna ogräs växte och frodades.

Stärbhusnotarien kände sig verkligen i det bästa lynne och han riktigt skrattade när han vikit om hörnet vid kyrkan och öppnade luckan till assessorns gård.

Därinne ledde en gång av flata stenhällar fram till ingången, men åt andra sidan sträckte sig den långa trädgården