Sida:De gula husen 1922.djvu/80

Den här sidan har korrekturlästs

JULKALASET

Små och frysande glimmade vinterstjärnorna ned från den djupblå himlen över de vidsträckta små fälten som fingo en nyans av lilas i den skumma eftermiddagsdagern. Som lutande och övergivna vaktposter stodo enruskorna längs vägkanterna, och tunga kraxande kråkor seglade lojt och ovigt över gärdena. I bygdens stugor började ljusen tändas här och var, och borta över Bråviken steg redan vintermånen, full och blänkande, och lyste över det vita landskapet, där snön började milla och de hårda snöflaken sprucko med hörbara suckanden i den skymmande tystnaden.

Det pinglade bjällror på vägen. De ångande och svettiga hästarna frustade,