Sida:Den siste chevalieren 1928.djvu/209

Den här sidan har korrekturlästs


ANDRA DELEN



TJUGUSJUNDE KAPITLET.
SPRÄTTHÖKEN.

Det hade förflutit ungefär två timmar sedan de händelser, vi nyss omtalat.

Lorin promenerade av och an i Maurices rum, under det att Agesilaus borstade sin husbondes skor ute i tamburen. För större bekvämlighets skull stod dörren öppen, och under sin promenad stannade Lorin ofta och gjorde tjänaren frågor.

”Och du säger, medborgare Agesilaus, att din husbonde gick hemifrån i morse?”

”Min Gud, ja”.

”Vid den vanliga tiden?”

”Kanske tio minuter tidigare, kanske tio minuter senare jag kan inte säga så noga”.

”Och du har icke återsett honom sedan dess?”

”Nej, medborgare”.

Lorin återupptog sin promenad och gick under tystnad tre eller fyra varv. Så stannade han åter och frågade:

”Hade han sin sabel med sig?”

”Ja, det har han alltid när han går till sektionen”.

”Och du är säker på att det var till sektionen han gick?”

”Åtminstone sade han det”.

”I så fall skall jag uppsöka honom där”, sade Lorin. ”Men för den händelse att vi gå om varandra på vägen, skall du säga honom att jag varit här, och att jag kommer tillbaka”.

”Vänta”, sade Agesilaus.

”Varför det?”

”Jag hör hans steg i trappan”.

”Tror du det?”

”Jag är säker på det”.

I själva verket öppnades i samma ögonblick dörren, och Maurice kom in.

Lorin kastade en hastig blick på honom men märkte ingenting ovanligt i hans utseende.


203