Sida:Den siste chevalieren 1928.djvu/30

Den här sidan har korrekturlästs

”Hör på!

På Pinden och Parnassen det är bestämt av Kärleken,
Att skönhet, ungdom och grace
Utan pass må ströva kring i staden dag och natt!

Vad säger du om detta beslut, medborgare? Det är ridderligt, tycker jag”.

”Ja, men det förefaller mig icke gällande. För det första har det icke stått infört i Monitören; för det andra befinna vi oss varken på Pinden eller Parnassen, och för det tredje är medborgarinnan kanske varken ung eller skön”.

”Jag slår vad om motsatsen”, sade Lorin. ”Bevisa, att jag har rätt, medborgarinna! Lyft på din huva, på det att hela världen måtte kunna se, om du uppfyller beslutets villkor”.

”Monsieur”, sade den unga kvinnan, i det hon tryckte sig närmare intill Maurice, ”sedan ni räddat mig från era fiender, bönfaller jag er nu att bevara mig från era vänner”.

”Där se ni, hur hon gömmer sig”, sade de frivilliges ananförare. ”Enligt min åsikt är hon en aristokratspion, en nattstrykerska”.

”O, monsieur”, sade den unga kvinnan, i det hon visade ett ansikte, som strålade av ungdom, skönhet och börd, ”ser jag ut att vara, vad de säga?”

Maurice var som bländad. Han hade aldrig kunnat föreställa sig en sådan skönhet som den, han såg för ett ögonblick, men endast för ett ögonblick, ty den okända hade åter dolt sitt ansikte under huvan.

”Lorin”, viskade han, ”gör anspråk på fången, på det att du måtte kunna föra henne till din vaktpostering”.

”Gott!” sade den unge korpralen. ”Jag förstår halvkväden visa”. Så vände han sig till den okända. ”Kom med, min sköna”, sade han. ”Eftersom ni icke vill lämna bevis på att ni uppfyller beslutets villkor, måste ni följa med oss”.

”Varför skall hon följa med er?” sade de frivilliges anförare.

”Vi skola taga medborgarinnan med oss till vår vaktpostering vid Hôtel de Ville, där hon skall bli underkastad förhör”.

”Nej, nej — hon tillhör oss, och vi ämna behålla henne”, sade anföraren för den första truppen.

”Medborgare, medborgare”, sade Lorin, ”ni göra mig förargad”.

”Det är oss alldeles likgiltigt. Vi äro republikens verkliga soldater, och medan ni patrullera på gatorna, gå vi för att utgjuta vårt blod vid gränsen”.


24