Den här sidan har korrekturlästs

— 100 —

säng. Den unge kirurgen hade legat vaken hela natten, emedan han knappt kunde tro på sin lycka, och han afvaktade nu Bussys uppvaknande för att försäkra sig om, att han icke i sin tur hade drömt.

— Hur står det till, herr grefve? frågade Rémy.

— Förträffligt, min bäste doktor, och ni — är ni belåten med er värld?

— I så hög grad, min ädle beskyddare, att jag inte ens skulle vilja byta med kung Henri III, fastän han under gårdagen bör ha kommit ett godt stycke in på himlavägen. Men nu skola vi se på er blessyr.

— Ja, gör det!

Bussy vände sig åt sidan, för att kirurgen skulle kunna ta bort bandaget.

Allt artade sig väl, såret var friskt och höll på att läkas. Bussy kände sig glad och hade sofvit godt, kirurgens hjälp var nästan öfverflödig.

— Nå, hvad säger ni om min blessyr, doktor? frågade Bussy.

— Jag säger, att jag knappt vill tala om för er hur snart den är läkt, så rädd är jag för att ni skall skicka mig tillbaka till min forna bostad vid rue Beautreillis, femhundratvå steg från det mystiska huset.

— Som vi skola återfinna — eller hur, Rémy?

— Jag tror nog det.

— Säger du det, min gosse? sade Bussy.

— Å! Jag tror att ni sade du till mig, herr grefve! utbrast Rémy rörd.

— Jag säger gärna du till dem jag tycker om. Misstycker du det kanske?

— Tvärtom! utropade den unge mannen och försökte att få kyssa Bussys hand. Jag fruktade, att jag hade hört orätt. Jag kan bli alldeles yr af glädje?

— Nå, så håll då af mig en smula tillbaka och betrakta dig som hemma här! För öfrigt hoppas jag du tillåter, att jag, medan du flyttar dina saker, får öfvervara den nye öfverhofjägmästarens installation under jakten i Vincennesskogen?

— Bara ni inte går och gör nya dårskaper! sade Rémy.

— Visst inte! Jag lofvar att uppföra mig ytterst förståndigt.

— Men ni får ju lof att vara till häst?

— Ja, det är alldeles nödvändigt,

— Har ni en god springare, som bär synnerligen lätt?

— Jag har fyra att välja emellan.

— Nå, tag då i dag den, som ni helst skulle vilja erbjuda åt den vackra damen, ni vet!

— Tack, Rémy! Jag var riktigt rädd att du skulle vilja hindra mig