Den här sidan har korrekturlästs

— 112 —

— Åtminstone en svartsjuk bevakare, och jag skulle gärna vilja veta hvem han är.

— Och det är detta ni vill att jag skall utforska?

— Ja, och om du gör mig den tjänsten …

— Så blir jag öfverhofjägmästare, när platsen blir vakant?

— Jag skulle så mycket mera känna mig förbunden att göra någonting för dig, som jag hittills aldrig har gjort det.

— Nej — har ers höghet verkligen kommit underfund med det?

— För länge sedan. Nåväl — samtycker du?

— Att spionera på damen?

— Ja.

— Jag tillstår, ers höghet, att jag anser detta uppdrag måttligt smickrande. Jag skulle tycka bra mycket bättre om att få ett annat.

— Du erbjöd dig att göra mig en tjänst, Bussy, och ändå undandrar du dig det.

— Men, för böfveln, ers höghet vill ju att jag skall tjänstgöra som spion.

— Nej, som vän! För öfrigt kan det nog vara möjligt att du måste gripa till vapen,

Bussy skakade på hufvudet.

— Ers höghet, det finns verkligen saker, som man endast kan utföra själf — om man också är prins.

— Du vägrar således.

— Ja, ers höghet.

Hertigen rynkade ögonbrynen.

— Skall jag följa ditt råd, sade han, jag skall sköta saken själf. Och om jag blir dödad eller sårad på kuppen, så skall jag säga, att jag hade bedt min vän Bussy utsätta sig för faran i mitt ställe, men att han för första gången i sitt lif visat sig försiktig.

— Härom kvällen sade ers höghet till mig: Jag hatar alla de där smekungarne, som omgifva kungen och håna och förolämpa oss vid alla tillfällen! Gå då till Saint-Lucs bröllopsfest, anstifta gräl med dem och laga, att vi bli af med ett par af dem. Och jag gick. De voro fem och jag var ensam. Jag uppträdde öfvermodigt mot dem. De lade sig i bakhåll och anföllo mig, de dödade min häst, men ändå sårade jag två af dem och var nära att döda den tredje. Nu däremot begär ni, att jag skall spionera på en kvinna. En sådan tjänst bör en furste inte begära af en ridderlig man, och därför vägrar jag att uppfylla er begäran.

— Må vara, sade hertigen, jag skall sköta saken ensam, eller tillsammans med Aurilly.

— Förlåt, ers höghet … Bussy tyckte att en dimma började skingra sig inom hans själ.