— 146 —
— Om detta bref verkligen är från er far, madame, sade Bussy suckande, så uttalar det ju endast alltför bestämdt hans vilja.
— Det är från honom, därom kan jag inte hysa något tvifvel. Men ändå genomläste jag det tre gånger innan jag kunde fatta mitt beslut. Slutligen skickade jag efter herr de Monsoreau.
Han infann sig genast — hade troligen gått på post utanför min dörr. Jag tog emot honom med brefvet i hand.
— Har ni läst brefvet? frågade han.
— Ja, svarade jag.
— Tviflar ni fortfarande på min vördnadsfulla hängifvenhet?
— Jag skulle ha gjort det, herr grefve, om inte min fars bref hade ingifvit mig en tillit, som jag förut saknade, svarade jag. Men förutsatt att jag skulle vara böjd att uppfylla min fars önskan — hvad ämnar ni då göra?
— Jag ämnar föra er till Paris, emedan det är lättast att gömma er där.
— Och min far?
— Hvar ni än finns, skall baron de Méridor alltid uppsöka er, så snart det inte längre finns någon fara för att ni kan bli komprometterad därigenom, det vet ni nog.
— Nåväl, herr grefve — jag är beredd att antaga ert beskydd på de villkor, som ni har ålagt mig.
— Jag ålägger ingenting, mademoiselle, jag bjuder er endast en utväg till räddning.
— Nå, jag återtar hvad jag nyss sade! Jag är beredd att antaga den utväg till räddning, som ni erbjuder mig, men på tre villkor.
— Och hvilka då, mademoiselle?
— Först och främst att jag får tillbaka Gertrude.
— Hon är redan här, sade grefven.
— Vidare att vi fortsätta resan hvar för sig ända till Paris.
— Jag ämnade just erbjuda er det af omtanke för er finkänslighet.
— För det tredje fordrar jag, att vårt giftermål skall äga rum i min fars närvaro, såvida jag ej inser, att tvingande skäl förefinnas till ändring af detta beslut.
— Det är min lifligaste önskan. Jag hoppas att hans välsignelse skall nedkalla himmelens nåd öfver oss.
Jag var alldeles förvånad. Jag hade föreställt mig, att grefven skulle opponera sig mot åtminstone något af mina villkor, men han var i stället så medgörlig som möjligt.
— Tillåter ni, mademoiselle, att jag nu i min tur ger er några råd? sade herr de Monsoreau.
— Hvilka då?
— Ni bör endast resa nattetid.
