Den här sidan har korrekturlästs

— 155 —

— Samma kväll kom herr de Monsoreau, fortsatte Diana sin berättelse. Han började själf genast tala om det, som händt.

Han hade doppat sina fingrar i vigvattnet.

— Ni frågade mig, om det var er förbjudet att gå i kyrkan, sade han, och jag svarade att ni var fri att göra som ni ville, men att det vore klokast att låta bli. Ni förkastade mitt råd och gick i kyrkan äfven i dag. Af en olycklig slump hade hertigen af Anjou också begifvit sig dit, och han har sett er.

— Det är sant, herr grefve, men jag vet inte, om hertigen kände igen mig.