Den här sidan har korrekturlästs
— 175 —
— Han tycks inte kunna tiga, utbrast kungen. Men svara honom inte, mina herrar, så måste han väl tystna till sist.
“Gode, rättfärdige Gud!”
Nu inträdde plötsligt en djup tystnad, som Chicot icke tycktes ha den minsta lust att bryta. Han gaf i stället noga akt på vägen, och hastigt såg man honom rusa hufvudstupa ut ur åkdonet, knuffa undan gardisterna och kasta sig på knä vid hörnet af ett stort vackert hus, från hvilket en skulpterad balkong, hvilande på en gesims af målade bjälkar, sköt ut öfver gatan.
— Ogudaktiga hedning! ropade kungen till honom, om du vill knäböja, så gör det åtminstone inför korset på rue Sainte-Genevieve och inte för ett gammalt hus!
