Den här sidan har korrekturlästs

— 232 —

— Vår vän grefve de Bussy! upprepade Jeanne helt rörd.

— Ja visst — vår vän! sade Saint-Luc och skyndade nu lika ifrigt den kommande till mötes som han förut hade försökt att undfly honom.

“Han gråter af glädje!” tänkte hon.

— Saint-Luc! Jag misstog mig således inte, sade Bussy med sin klara stämma och stod i samma ögonblick framför de båda makarna. Er ödmjuke tjänare, madame, tillade han skrattande och räckte det funna armbandet till Jeanne.

— Kommer ni för att arrestera oss på kungens vägnar, herr de Bussy? frågade Jeanne småleende.

— Visst inte! Jag är inte tillräckligt god vän med hans majestät för att få dylika förtroendeuppdrag. Nej, jag fann ert armband i Cour-