Den här sidan har korrekturlästs

— 276 —


XXVIII.
BRODER GORENFLOT FÅR EN ÅSNA OCH FORTSÄTTER SIN FÄRD, HVARUNDER HAN FÅR LÄRA MYCKET, SOM HAN EJ KUNDE FÖRUT.

Chicots likgiltighet för att tillfredsställa sin egen aptit, hvilken han eljes tillgodosåg med lika stor omsorg som munken, kom sig däraf, att han före sin affärd från Corne d'Abondance hade intagit en riklig frukost.

Dessutom påstås det ju, att stora passioner göra människan likgiltig för föda, och Chicot var för närvarande behärskad af en mäktig passion.

Broder Gorenflot placerades emellertid vid ett bord i värdshussalen, och man serverade honom skinka, ägg och vin, hvaraf han njöt med sin vanliga uthållighet.

Under tiden begaf sig Chicot ut på spaning efter en åsna, och fann snart en kraftig och fridsam fyraåring, som han köpte af en herde. Det vanliga priset på dessa djur var tjugo livres. Chicot betalade tjugotvå och välsignades för sin frikostighet.

När han kom tillbaka till värdshuset med sitt byte, som han ledde ända in i salen, slog Gorenflot armen om halsen på åsnan — munken hade just hållit på att tömma sin tredje flaska vin — kysste henne på båda käkbenen och stack in en lång brödkant i munnen på henne, hvarefter han förtjust gaf henne namnet Panurge.

— Tack, tack, min ädle vän! sade han med rörelse till Chicot,

Denne kastade en blick på frukostbordet och såg, att han utan att beskyllas för något slags tyranni, kunde uppmana sin kamrat att afbryta måltiden.

— Nu fortsätta vi vår färd! sade han. I Melun få vi äta middag.

Chicots ton var mycket befallande, och det ljufva löfte han bifogat gjorde Gorenflot så lycklig, att han utan invändning upprepade:

— I Melun! I Melun!

Med tillhjälp af en stol praktiserade sig Gorenflot upp på åsnans rygg, som betäcktes af en skinnkudde, hvarifrån ett par skinnremmar hängde ned och tjänstgjorde som stigbyglar. Munken stack in sina fötter i remmarna, tog tygeln i högra handen, satte den vänstra i sidan och red ut från värdshuset så majestätiskt som en kung.

Chicot besteg sin häst med en öfvad ryttares raskhet, och de båda reskamraterna begåfvo sig i lätt traf på väg mot Melun.