Den här sidan har korrekturlästs

— 279 —

— I galopp! I galopp! ropade Chicot och lät hästen öka farten ännu mera.

Panurge följde exemplet, men det skedde med ett illa doldt raseri, som icke lofvade godt.

Gorenflot flämtade och pustade af alla krafter.

— Herr Chicot! Herr Chicot! skrek han, så snart han förmådde tala. Kallar ni det här för en lustresa? Jag finner då intet nöje i att fara fram så här.

“Kallar ni det här för en lustresa?”

— Framåt! Framåt! ropade Chicot.

— Jag sitter så illa!

— Så får du bli efter!

— Nej, för allt i världen! skrek Gorenflot förskräckt.

— Nå, så framåt då!

Chicot sporrade sin häst om igen.

— Seså, nu tröttnar Panurge, nu stannar hon, pustade Gorenflot.

— Adjö, kamrat! svarade Chicot,

Munken kände stor lust att svara på samma sätt. Men så kom han ihåg, att den galne ryttaren på den fördömda hästen hade en fylld