— 10 —
— Förlåt, ers majestät, mina tankar voro upptagna af andra saker, sade Bussy.
— Af edra pager kanhända? utbrast Chicot häftigt. Ni ruinerar er på pager, min herre, och det är, vid Gud, att göra intrång på våra prerogativ.
— Huru så? frågade Bussy, som mycket väl förstod att han genom att fortsätta skämtet med narren, ställde kungen i löjlig dager. Jag ber ers majestät vara så god och förklara sig litet tydligare. Om jag verkligen har orätt, så vill jag ödmjukt erkänna det.
— Guldtyg åt sådana pojklymlar! utbrast Chicot och pekade på pagerna, då ni själf — en adelsman, en krigare, en Clermont, så godt som en prins — går klädd i simpel svart sammet!
— Sire, sade Bussy med en blick på kungens gunstlingar, när man lefver på en tid, då pojklymlar gå klädda som prinsar, anser jag det som
