— 315 —
— Jag brukar inte låta mina vänner gå omkring och tigga, så som det brukas i klostret Sainte-Geneviève, sade Chicot. Se här har du! Han lade en hel näfve silfvermynt i munkens stora feta hand.
— Ädle människovän! sade Gorenflot rörd, låt mig stanna hos er här i Lyon! Jag tycker så mycket om Lyon — det är rikets andra stad och här råder den största gästfrihet.
— Begriper du inte, din fårskalle, att jag alls inte stannar här, utan att jag ger mig af härifrån så fort, att du omöjligt kan följa mig!
— Ske då er vilja, herr Chicot! sade munken resignerad.
— Så skall det låta! förklarade narren. Nu tycker jag om dig, kamrat.
Han lät munken falla på knä bredvid sängen och gick sedan ned till värdshusvärden och tog honom afsides.
— En viktig händelse har tilldragit sig här utan att ni haft en aning om det, mäster Bernouillet, sade han.
— Hvad då? frågade värden med förbluffad min,
— Rojalisten och religionsbespottaren, den eländige hugenottvännen däruppe, ni vet …
— Nå, hvad är det med honom?
— Han hade i morse besök af en budbärare från Rom.
— Det vet jag väl, eftersom det var jag som berättade det för er!
— Vi få komma ihåg, att det var den helige fadern, hvilken har att skipa rättvisa öfver all världen, som nu hade sändt honom till konspiratören. Men aldrig kunde den eländige rojalisten ana i hvilket ärende denne budbärare kom!
