Den här sidan har korrekturlästs

— 358 —

Dessutom känner jag tillräckligt med vapenföra män här i Frankrike, för att vara säker om god hjälp att tygla Ligan, om den blir för besvärlig.

— Det är sant, sire, sade hertigen med nästan lika väl spelad trovärdighet som broderns. Kungen måste alltid vara kung.

Chicot såg upp igen med ena ögat.

— Men det faller mig in, att vår kusin af Guise, som är eller tror sig vara upphofsman till den stora tanken, troligen inte har odlat den för att en annan skall draga fördel däraf. Var på er vakt, Francois! Hertigen af Guise har långa armar.

— Om ers majestät anser honom för så farlig, är detta ett skäl till för att jag skall få öfverbefälet öfver Ligan. Vid första tecken till förräderi från hans sida blir han fast — och så göra vi processen kort med honom.

Hertigen tog kung Henris hand.

Chicot öppnade också det andra ögat.

— Processen kort! Processen kort! Så kunde Louis XI, som var mäktig och rik, säga — han som reste galgar och schavotter öfverallt. Men jag! Jag skulle inte ens ha pengar tillräckligt för att köpa all den svarta sammet jag i så fall skulle behöfva.

Oaktadt sin fullödiga skådespelarekonst, kunde Henri III icke afhålla sig från att vid dessa ord ge hertigen en genomborrande blick, som denne icke förmådde uthärda.

Chicot tillslöt sina ögon.

Det uppstod några sekunders tystnad.

Kungen bröt den först.

— Jag tror det är bäst att arrangera saken så fridsamt som möjligt, min käre Francois, sade han. Jag vill inte ha borgerligt krig —