— 363 —
den rätta hären under mitt befäl, min bror kardinalen regerar kyrkan — och på detta sätt kan ingenting stå oss emot så länge vi äro eniga.
— Hvartill kommer att jag är presumtiv arfvinge till kronan, sade hertig Francois.
— Aha! sade kung Henri sakta.
— Han har rätt! hviskade Chicot. Men det är ditt eget fel, min son.
— Det oaktadt har ni åtskilliga dåliga chancer att ta i beräkning, ers höghet.
— Tror ni inte att jag har gjort det — mer än hundra gånger!
— Först och främst ha vi kungen af Navarra.
— Det oroar mig inte! Han tänker ej på annat än sina kärleksäfventyr.
— Tro mig, hans hunger efter Frankrikes tron är lika stor som den utsvultna kattens hunger efter råttan. Han spionerar ständigt på er och er bror. Låt en olyckshändelse drabba den som nu innehar tronen, så får ni väl se, om ni inte får en farlig rival i kungen af Navarra!
— En olyckshändelse? upprepade hertig Francois långsamt och fäste en frågande blick på hertigen af Guise:
— Hör nu noga på, Henri! hviskade Chicot. Jag är säker om att kusin Guise nu kommer att säga mycket lärorika saker.
— Ja — en olyckshändelse! sade hertigen af Guise om igen. Sådana händelser ha inte varit sällsynta inom vår familj, det vet ni lika väl som jag — kanske bättre till och med. En furste kan ha förträfflig hälsa, men ändå helt plötsligt falla offer för tvinsot, en annan räknar på många återstående år, men har endast några timmar kvar att lefva.
— Hör! Hör! hviskade Chicot och fattade kungens hand, som darrade och var våt af kallsvett.
— Prinsarna af vårt hus tyckas verkligen ha varit födda under en olycklig stjärna, sade hertig Francois med så låg röst, att de lyssnande måste anstränga sig till det yttersta, för att kunna höra hans ord. Men min bror Henri är gudskelof frisk och sund! I forna dagar uthärdade han mycket väl krigets strapatser, och nu är hans lif endast en lång följd af nöjen och hvila, hvilket han väl bör kunna uthärda minst lika bra.
— Men ni bör komma ihåg, att de nöjen, åt hvilka kungarna af Frankrike ha öfverlämnat sig, icke alltid ha varit ofarliga, sade hertigen af Guise. Tänk på er far, kung Henri II, ers höghet! Montgommerys lans var icke farlig för brynjan, men så mycket mer för ögat, och Henri II:s död måste betecknas som en olyckshändelse! Och er bror, kung Francois II, dog ju också på ett rätt egendomligt sätt. En öronsjukdom brukar man ju inte anse för en olyckshändelse, men för honom visade den sig vara det. Jag har emellertid från mer än ett håll hört sägas,
