— 373 —
— Hm! Hm! — sade Chicot.
— Jag själf, sådan ni här ser mig, — fortsatte munken, — jag kommer nu tillbaka från landsflykten, alldeles som hebreerna. Under åtta dagars tid ha vi lefvat uteslutande på allmosor, Panurge och jag. —
— Hvem är Panurge? — frågade kungen.
— Antagligen priorn i hans kloster, — sade Chicot. — Låt oss höra mer, jag känner mig verkligen rörd af hans tal. —
— Och hvem har jag att tacka för det, mina bröder? Herodes, förstås! Ni vet hvem jag menar! —
— Det vet du också, min son Henri, — sade Chicot — jag har talat om det för dig. —
— Slyngel! —
— Hvem talar du till? Menar du mig, munken eller åsnan? —
— Alla tre! —
— Mina bröder! — forsatte munken. — Ni se denna åsna, som jag älskar som vore det mitt lilla lamm! Hon skulle kunna säga er, att vi ha färdats hit på tre dagar från Villeneuve-le-Roi, för att närvara vid den stora festligheten i kväll, och fastän vi ha kommit med tom börs och torra strupar, så klaga vi inte ändå! Vi ha således kommit — ja, och vi äro komna för att se hvad som försiggår här. Och det se vi, men vi begripa ingenting alls. Hvad är det som har händt? Har man afsatt Herodes? Har man låtit broder Henri gå i kloster? —
— Jag skulle ha lust att slå det där stora vinfatet sönder och samman, — sade Quélus. — Hvad säger du om det, Maugiron? —
— Bli inte ond för så litet, Quélus! — sade Chicot. — Tro mig du, Henri, om man inte gör dig någonting värre än det, så har du ingenting att klaga öfver. Eller hvad säger du, Panurge? —
När åsnan hörde sitt namn, spetsade hon öronen och började bräka af alla krafter.
— Seså, Panurge, min lilla Panurge, har du ondt i magen? — Mina bröder, — tillade munken, — jag gick ut från Paris med två kamrater i mitt följe — det var min åsna Panurge och kungens hofnarr Chicot. Mina bröder! Kan ni säga mig, hvad som har blifvit af min vän Chicot? —
Chicot gjorde en missbelåten grimas.
— Aha! Är han en af dina vänner? — sade kungen.
Quélus och Maugiron brusto i skratt.
— Det var en vacker vän du har, — fortsatte Henri, — och så högst respektabel sedan! Hvad heter han? —
— Gorenflot, min käre Henri! Du minns väl — den käre broder Gorenflot, som herr Morvilliers talade om. —
— Den som höll en upprorspredikan i Sainte-Geneviève? —
— Just densamme. —
