— 21 —
gorna. I natt är det lika kallt som vi hade i Warschau, när kung Henri var kung af Polen. Om det fortfar så här, få vi sprickor i skinnet.
— Du gnäller som en kvinna, Maugiron, sade en annan. Inte är det varmt, det medger jag, men drag upp kappan för ansiktet och stoppa händerna i fickorna, så känns inte kölden så svår.
— Du pratar, Schomberg! sade en tredje. Det hörs nog, att du är tysk. Mina läppar blöda, och mustaserna äro fulla med ispiggar.
— Jag tycker det är värst med händerna, sade en fjärde. Jag vill våga att mina äro alldeles förfrusna.
— Hvarför tog du inte din mammas muff, stackars Quélus? sade Schomberg. Hon hade säkert gärna lånat dig den, i synnerhet om du hade talat om för henne, att du gick ut för att befria henne från den älsklige Bussy, som hon håller ungefär lika kär som pesten.
— Ni måste ha lite tålamod, förmanade en femte hviskande röst. Jag är viss om att ni snart få skäl att klaga öfver att ni ha det hett nog.
— Måtte Gud göra dig till en sann profet, d'Épernon, sade Maugiron, i det han häftigt gned sina skosulor.
— Det var inte jag som talade, sade d'Épernon, det var d'O. Jag tiger, därför att jag är rädd, att mina ord skola frysa till is.
— Hvad var det du sade, Maugiron? frågade Quélus.
— D'O sade, att vi snart skulle få det hett nog, svarade Maugiron, och då sade jag: Måtte Gud göra dig till en sann profet!
— Nå, jag tror att din bön redan är hörd, ty jag ser någonting närma sig på rue Saint-Paul.
— Misstag! Det kan inte vara han!
— Hvarför inte?
— Därför att han uppgaf annan väg.
— Som om det skulle vara någonting förvånande, om han hade fattat misstankar och ändrat sig?
— Det höres, att du inte känner Bussy! Där han har sagt att han går fram, där går han — om han också visste, att Lucifer sjelf hade lagt sig i försåt för att hindra honom.
— Där kommer nu i alla fall två individer, sade Quélus.
— Ja, sannerligen, upprepade två eller tre af de andra.
— Till strids således! sade Schomberg.
— Vänta ett ögonblick, sade d'Épernon. Vi ha ju inte för afsikt att döda goda borgare eller hederliga barnmorskor … Seså, nu stanna de!
De båda gestalterna, som hade upptäckts af de fem kamraterna, stannade verkligen liksom forskande, där rue Saint-Paul mynnade ut på rue Saint-Antoine.
— Å! utbrast Quélus. Kanske de ha sett oss?
— Prat! Vi se ju knappt hvarandra!
