Den här sidan har korrekturlästs

— 28 —

— Och nu vända vi oss åter till ers majestät, för att be er vara så nådig och frälsa både er själf och oss, ty vi stå eller falla med hvarandra. I morgon kommer hertigen af Guise till Louvren och begär, att ni skall utnämna chef för Ligan. Ni har lofvat att utnämna hertigen af Anjou och ni håller ert löfte. Som Ligans chef står hertig Francois i spetsen för hundratusen parisare, upphetsade efter den kommande nattens orgier — och sedan gör han med er hvad han vill.

— Och om jag nu fattar ett kraftigt beslut, kan jag då räkna på ert bistånd? frågade kung Henri.

— Ja, sire, svarade alla i korus.

— Jag utber mig endast så lång tid, att jag hinner sätta på mig hela kläder, sade d'Épernon.

— Gå in i min garderob och se till, att min kammartjänare ger dig hvad du behöfver, sade Henri.

Monarken knäföll på sin bönpall.

— Och jag måste ha tid att ta ett bad, inföll Schomberg.

— Gör det i mitt badrum, Schomberg!

— Vi kunna således hoppas att förolämpningarna mot oss ej skola förbli obestraffade?

Henri — höjde sin hand för att bjuda tystnad, sänkte hufvudet mot bröstet och var för några sekunder fördjupad i tankar.

— Gå och hör efter om hertigen af Anjou har kommit tillbaka till Louvren, Quélus, sade han slutligen.

Quélus gick. D'Épernon och Schomberg afvaktade med de andra hans återkomst, ty de anade, att det nu verkligen gällde allvar och att viktiga händelser vore nära förestående.

— Ers majestät ämnar således skrida till handling? frågade Maugiron.

— Du skall få se! svarade kungen.

Nu kom Quélus tillbaka.

— Hertigen har ännu inte kommit igen, rapporterade han.

— Godt! Gå nu och gör er i ordning, d'Épernon och Schomberg!