Den här sidan har korrekturlästs

— 43 —

mig på annat sätt, som ni nu vill rädda mig? Ni är ju varmt fästad vid kungen, och hans majestät tycker inte om mig!

— Herr grefve, svarade Chicot med en bugning, jag vill rädda er för att ni skall gå fri! Sedan må ni tänka hvad ni vill om min handling.

— Men hur skall jag förstå ett sådant öfvermått af välvilja?

— Har ni glömt, att jag begärt belöning för den tjänst jag gör er?

— Det var så sant! Och jag lofvar, att er begäran skall beviljas.

— Och ni skall en gång i er tur göra hvad jag ber er om?

— Såvida det är möjligt att utföra — ja! Jag svär det vid min ära!

— Godt! Det är nog. Stig nu till häst och försvinn! Jag skall gå med arresteringsordern till vederbörande.

Ni skulle således inte arrestera mig?

— Hvad tar ni mig för, herr de Bussy? Jag är adelsman.

— Men på detta sätt öfverger jag min herre hertigen.

— Det behöfver inte oroa er, ty han har svikit er förut.

— Ni är en sannskyldig adelsman, herr Chicot!

— Det vet jag!

Bussy ropade på doktor Rémy.

Denne hade varit nog klok att lyssna på samtalet. Han kom genast in.

— Våra hästar! Genast, Rémy! utbrast Bussy.

— De ä' sadlade! svarade Rémy lugnt.

— En ung man med synnerligt godt förstånd! förklarade Chicot.

— Det vet jag! svarade Rémy med samma lugn som förut.

Chicot och han bugade sig för hvarandra.

Bussy rafsade tillsammans några rullar guldmynt, som han stoppade i sina och Rémys fickor.

Därefter tackade han Chicot ännu en gång, bugade sig för honom och ämnade lämna rummet.

— Tillåt mig att närvara vid er affärd, herr Bussy! sade Chicot.

Och han följde Bussy och Rémy ned till stallgården, där två sadlade hästar höllos i beredskap af Bussys page.

— Hvart resa vi? frågade Rémy, i det han vårdslöst tog tygeln i hand.

— Jag vet inte ännu … svarade Bussy tveksamt.

— Hvad säger ni om Normandie, herr de Bussy? frågade Chicot, under det att han mönstrade hästarna med kännaremin.

— Nej, det ligger för nära, svarade Bussy.

— Nå, men Flandern? fortsatte Chicot.

— Det är för långt.

— Jag tror det blir bäst, att ni beslutar er för Anjou, herr grefve, sade Rémy. Det ligger lagom långt bort, eller hur?