— 53 —
— Jag går hvart jag vill. Jag är kungen.
— Detta är intet svar på min anklagelse, sire.
— För resten var det — som jag nyss har sagt — Bussy, som framkallade uppträdet.
— Bussy?
— Ja.
— Hvar då?
— På Saint-Lucs bal.
— Bussy skulle således ha utmanat fem motståndare på en gång? Ånej! Bussy är en tapper man, men han är inte galen.
— Guds död! Jag säger er, att jag själf hörde utmaningen. För resten var han nog den saken vuxen, ty oaktadt allt hvad ni pratar, så har han gifvit Schomberg en blessyr i låret och d'Epernon en i armen, Quélus hade han så när slagit ihjäl.
— Verkligen, sade hertigen. Det har han inte talat om för mig, men det måste jag komplimentera honom för.
— Och jag ämnar inte komplimentera någon, sade kungen, men jag skall statuera ett exempel i fråga om den där slagskämpen.
— Jag däremot, sade hertigen, jag, som blifvit anfallen af edra vänner, såväl i egen hög person, som i herr de Bussys — jag vill fråga, om jag inte är er bror, och om det i hela Frankrike finns en enda man, utom ers majestät, som har rättighet att se mig i ansiktet utan fruktan, ifall han icke har visat mig tillbörlig aktning.
I detta ögonblick infann sig herr de Bussy, tydligen ditlockad af de båda brödernas oväsen. Han var ytterst elegant klädd i ljusgrönt siden med skära rosetter.
— Jag ber att få betyga ers majestät min djupaste vördnad, sade han och bugade sig djupt för Henri III.
— Vid Gud — här är han! utbrast Henri.
— Det tycks, som om ers majestät skulle göra mig den äran att sysselsätta sig med min person? sade Bussy.
— Ja, svarade kungen, och jag är mycket belåten att se er här! Trots allt hvad man sagt mig, ser ni ju ut som hälsan själf.
— Åderlåtning friskar alltid upp hyn, sire, sade Bussy, och jag bör således ha den allra friskaste färg i världen.
— Nåväl! Har ni blifvit slagen och mördad, så var så god och beklaga er, herr de Bussy! Jag skall i så fall skaffa er rättvisa.
— Ursäkta, sire, sade Bussy, jag har hvarken blifvit slagen eller mördad, och jag beklagar mig inte.
Henri såg förbluffad ut och betraktade hertigen af Anjou.
— Nå, men hvad var det då ni sade nyss? frågade han.
— Jag sade, att herr de Bussy har fått ett värjstygn i sidan.
— Är det sant, Bussy? frågade kungen.
