Sida:Drabanten del 1 1888.djvu/10

Den här sidan har korrekturlästs

6

Genom fönstret såg man vid vagnslyktornas sken ett fruntimmer hoppa ur vagnen, och nästa ögonblick hörde man henne med lätta steg begifva sig uppför trappan till öfra våningen.

— Du är nyfiken?

— Jag är nyheternas, jag är stundens vetenskapsman, om du vill uttrycka dig rigtigare. Jag är uppmärksam mot ögonblicket, jag är dess ödmjuke tjenare. Jag undrar, hvem fruntimret kunde vara? Det var omöjligt att se hennes ansigte.

— För tusan, jag tror förr, att du är tillfälligheternas ögontjenare.

— Alla söka lycka, ehuru med mer eller mindre framgång. Neka ej till, att du äfven gör det.

— Jag arbetar inom mitt fack och hoppas att finna en passabel lycka på den vägen.

— Du är en simpel hvardagsmenniska, bror, en, en…

— Som du behagar. Ditt omdöme rör mig ej.

— Hör! Nu rullar åter en vagn in på gården. Det är ganska säkert något besynnerligt å färde här; två vagnar så här dags? Ah, ett rendezvous!

— Sköt du dig sjelf och dina egna affärer och låt andra få vara i fred. Det har jag alltid gjort och funnit mig väl deraf.

— Fördömda lampsken, som faller på menniskornas ryggar och ej i deras anleten. Hör du steg i trappan, han beger sig upp till sin väntande sköna… ganska säkert… det är ett rendezvous… ett kärleksmöte… en téte à téte… en…

— Skulle de resande ej kunna få vara man och hustru?

— Som komma hit i olika vagnar, pah! Nu köra vagnarne åter sin väg. De resande ämna således dröja qvar här. Det är något eget.

— Du öfvergår till det löjliga. Jag har knappast kunnat föreställa mig, att en karl skulle kunna vara så narraktig som jag finner dig.

— Säg icke det. Jag har sjelf inga affärer, men en brinnande åtrå att affärer. Nåväl, hvar skall jag söka dem? Naturligtvis i andras affärer. Jag är derför uppmärksam på hvarje händelse, allrahelst om den innebär den minsta grad af besynnerlighet, för att… Ha! nu rullar en tredje vagn in på gården. Den stannar också vid porten. Det är således ej något rendezvous emellan två älskande. Kom hit till fönstret skall du få se… en stor och ståtlig man hoppar ur vagnen… tyst… han talar…

Man hörde verkligen några ord yttras af honom.

— Den der rösten är mig ej helt och hållet obekant; jag har hört den någon gäng förr; men hvar?

— Lemna nu allt det der och kom hit och drick ett glas med mig.

— Gerna, men säg mig upprigtigt, har du ej hört den der rösten förr?

— Nej! Skål, min bror.

— Jag måste ha reda på saken.