Sida:Drabanten del 1 1888.djvu/63

Den här sidan har korrekturlästs
59

Officern återvände snart med sina ryttare, och en stund senare lemnade äfven de öfriga Liljeholmen. Mauritz hade ej okallad velat återvända till sällskapet, och man tycktes helt och hållet hafva bortglömt honom.

Han var den siste, som i sin lilla medevivagn lemnade stället.




FEMTE KAPITLET.
Ehk af Ringstaholm.

Då prinsessan Sofia Albertina lemnade hertiginnan och utkom i yttre rummen, der uppvaktningen väntade, lifvades hon af en känsla, som spred en varm glöd öfver hennes ansigte. Med en intagande rörelse afskedshelsade hon den glesa hofpersonalen, gaf sin arm åt sin följeslagarinna och aflägsnade sig. Vi ha sett hennes vagn rulla ut genom slottsporten.

I följd af hvad som tilldragit sig emellan hertiginnan och henne, befann hon sig i en ovanligt upprörd sinnesstämning.

Hvad öfverläggningen är för den kloke och beräknande mannen, det är sinnesstämningen för den känsliga qvinnan; den bestämmer hennes tankar och handlingar: beslutet utgår derur.

Under vägen hem till sitt eget palats, beläget vid Gustaf Adolfs torg, hade hon tid att öfverlägga om hvad hon borde göra.

Lika lifligt som hon hade gladt sig åt den föreställningen att uppträda såsom en verksamt ingripande god genius för såväl sin aflidne broders, den tredje Gustafs minne, som också för sin lefvande broder, hertig Carl, lika djupt kände hon sig sårad och förstämd, då hon fann sin afsigt helt enkelt afklippt och försmådd.

Å ena sidan kunde hon ej förneka det möjligtvis rigtiga i hertiginnans erinran, att ryske ministern endast afsåg att spela hertigen ett litet spratt, men i sådan händelse var det å den andra sidan väl ej antagligt, att han derför skulle ha kunnat gå så långt som att begagna sig af en gammal mans fattigdom.

Prinsessan var aldrig stark i politiken: hon var alltid mera qvinna än prinsessa, mera hjerta än förstånd. Hon såg förhållandena också alltid hellre från en god sida än från en dålig. Men utsigten förmörkades likväl i detta afseende nu på ett sätt, att hon förgäfves spanade efter någon enda stråle.

Enär ryske ministerns bittra tänkesätt om hertigen gått ända derhän, att han utmanat fröken Rudensköld på ett vad, var dermed en så fiendtlig handske kastad, att den icke kunde tydas på mer än ett sätt.