Sida:Drottning Kristina 1.djvu/19

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
15

eller kanske blott någon del deraf stundom varit i Kristinas rum församladt till öfverläggningar,[1] måhända ett slags förberedelse till de egentliga rådssammanträdena; och när danska kriget följande år utbrast, blef hon, som förbemäldt är, kallad att nästan alltid öfvervara rådets sittningar.

Dels för helsa, dels för nöje idkade Kristina under denna tid allehanda kroppsöfningar. Hon dansade gerna och väl. I ridt och jagt blef hon ovanligt skicklig, och kunde till häst och under fyrsprång skjuta en hare i loppet. Också var hon några år serdeles begifven på besagde nöje; och det hände icke sällan, att hon uttröttade större delen af sitt hof, och kunde följas af blott de starkaste och mest oförtrutna jägare. Genom dylika öfningar blef hon härdad, till en för hennes kön och stånd ovanlig grad. Helsan var dock i sig sjelf vacklande. Så väl under denna tid, som sedermera under hela sin regering, blef Kristina ofta angripen af svåra sjukdomar, härrörande från osunda vätskor. Hon sjelf trodde anlagen härtill blifvit grundade under vistandet hos modren, dels genom brist på rörelse, dels genom den törst, som Kristina ofta flere dagar å rad frivilligt underkastade sig.

En rubbning i hennes uppfostran inträffade 1639. Pfaltsgrefvinnan Katrina, några och femtio år gammal och med tilltagande sjuklighet, begärde frampå hösten att i anseende till ofvannämnde förhållanden drottningen måtte anförtros åt någon annans vård. Kort derefter dog pfaltsgrefvinnan sjelf till allmän sorg och saknad. Serdeles klagade förmyndare-regeringen; ty man kom i stor förlägenhet vid valet af efterträdarinna. Alla vore ense derom, att Maria Eleonora icke kunde dertill väljas. Gabriel Bengtsson Oxenstiernas fru, den högaktade Anna Banér i första rummet och dernäst Klas Flemings fru, Helena Bielke, kommo i fråga; men kunde ingendera tagas från egna talrika barnskaror. Ebba Lejonhufvud

  1. Riksark. Rådsprot. d. 9 Febr. 1642.