— Men, ers majestät, det tyckes mig inte, som om han blev ond på kungen av Navarra förr i tiden.
— Vad man kan tillåta en kung tillåter man kanske inte en vanlig sprätt. För resten, om han inte skulle bli ond, så skall du bli det för hans räkning.
— Jag?
— Javisst. Du skall ta fyra man, sex man om det behövs, maskera dig, slå in porten, som om om du blivit utskickad av baronen, överraska de båda älskande och döda älskaren i makens namn. Och i morgon kommer den tappade biljetten att hittas i en korridor i Louvren, någon hygglig själ kommer att låta den cirkulera och det blir klart att det är den äkta mannen som hämnats. Slumpen gjorde visserligen att det var kungen av Navarra, men vem skulle ha kunnat ana det, när alla människor tro honom vara i Pau.
Maurevel såg på Katarina med en beundrande blick, bugade sig och gick.
Samtidigt med att Maurevel lämnade Hotel de Soissons, inträdde madame de Sauve i det lilla huset vid Croix-des-Petits-Champs.
Henrik väntade henne redan vid dörren, som stod på glänt.
Så fort han fick syn på henne i trappan, frågade han:
— Har ingen följt efter er?
— Nej, svarade Charlotte, inte vad jag vet åtminstone.
— Jag tror att någon följde efter mig, sade Henrik, och det inte bara i natt utan även i dag.
— Min Gud! utropade Charlotte, ni gör mig riktigt rädd. Jag skulle bli otröstlig om ni skulle råka illa ut för att ni kommit ihåg en gammal väninna,
— Var lugn, min älskling, sade béarnaren, vi ha tre värjor, som vaka över oss i skymningen.
— Tre… det är allt bra litet, ers majestät.
