Barres, skulle mycket nu se annorlunda ut och kanska även i framtiden.[1]
— Ers majestät, inföll Marie, tyck inte illa vara, men jag tycker mera om att han sover här, för här sover han bättre.
— Låt oss inte störa honom, när han sover, sade kungen. Det är skönt att sova, när man inte har några drömmar.
— Nåväl… ers majestät? sade Marie och visade på en av dörrarna i rummet.
— Ja du har rätt, Marie, sade Karl. Låt oss supera.
— Älskade Karl, sade Marie, ni ber väl hans majestät kungen av Navarra ursäkta mig inte sant?
— För vad?
— För att jag skickat bort våra tjänare, svarade Marie och vände sig därpå mot konungen av Navarra: Det är så, så, att Karl inte vill bli serverad av någon annan än mig.
— Ventre-saint-gris! sade Henrik, det undrar jag sannerligen inte på.
De båda furstarna gingo in i matsalen, medan den ömma och omtänksamma modern bredde ett varmt täcke över den lille Karl, vilken alltjämt sov den goda sömn hans far avundats honom. Därpå gick hon efter dem.
— Det finns bara två kuvert! sade kungen.
— Tillåt att jag serverar deras majestäter.
— Jag tror sannerligen du bringar mig olycka, Henriot?
- ↑ Barnet var ingen mindre än den ryktbare hertigen av Angouleme, vilken avled år 1650. Om han hade varit en legitim son till Karl IX, skulle han ha kommit på tronen i stället för Henrik III, Henrik IV, Ludvig XIII och Ludvig XIV.
