Sida:Dumrath 19 Århundradet Förra Delen.djvu/98

Den här sidan har korrekturlästs
94
1805—1809.

“O lyssnen! O hörden I ljuden? …
Har tjusarens lyra ej klingat,
Har hämnarens båge ej dönat
Från glimmande skuldran i skyn? …
O blicken! O syntes ej guden,
som pythiska ormen betvingat,
och deliska dalen förskönat?
Förtrollar ej hoppet min syn?

Se, han kommer! Se till stranden!
Kännen I hans gudagång?
Sångmör! edra stämmor blanden
med quiriters jubelsång!
Guden kommer — O, i glansen
af hans hulda majestät,
Till hans möte plötsligt dansen,
Smygen kring hans lockar kransen,
Kasten blommor för hans fjät.”

I en trängre krets firades samma dag en fest till Gustaf III:s minne, till hvilken Sergel inbjudit de gamla gustavianerna och vid hvilken Sergel till slut, “i öfversällt tillstånd, såsom vanligt vid en större måltid”, reste sig och föreslog tjusarkonungens skål på sitt grofkorniga och rättframma sätt: “Mine herrar! Vår sol dränktes i blod, ty ta mig tusan d—r var icke Gustaf den tredje en stråle af det eviga ljuset! … den bild jag gjort af honom är strunt, men vi ha hans bild i våra hjärtan, och där skall han lefva så länge vi ha en droppe blod i våra ådror. En skål för Gustaf den tredjes minne, för vår far, vår välgörare!” Skålen dracks under hurrarop, och Rosenstein, som redan hunnit under bordet, räckte upp handen efter ett glas med förklaringen: “Den skålen tömmer jag alltid på knä”.

Mindre grundlig, men för den skull icke mindre innerlig var den fest, som några dagar därefter af ett trettiotal gamla gustavianer firades på värdshuset Montbijou och vid hvilken Leopold författat inskriften till den piedestal, som uppbar den hädangångne konungens lagerkrönta byst och prydde högtidssalen:

“Än flyter denna tår, som vördna’n helgat har
med enskild kärlek åt ditt minne;
men snart de komma, dessa dar,
de komma re’n, de äro inne,
då ljus skall tändas i hvart oförvilladt sinne,
och orättvisan själf förstå, hur stor du var.”

På de församlade gjorde äfven den “minnesskål”, som Leopold författat och med djup rörelse framsade, ett “outplånligt intryck”:

I som stått i purpurn vid hans sida,
minnens statsmans och regentens glans!