Sida:Dumrath Spinoza 1908.djvu/64

Den här sidan har korrekturlästs


X.


Sin fria och oberoende ställning upprätthöll Spinoza äfven i sitt förhållande till sina vänner, och de välgärningar och tjänster de erbjödo honom besvärade mera än de behagade honom. Simon de Vries, som var en af hans trognaste vänner och lärjungar, ville en gång skänka honom 2,000 gyllen på det han skulle kunna lefva något bättre, men Spinoza afböjde gåfvan. Icke ens det årsunderhåll på 500 gyllen, som Simon de Vries i sitt testamente utfäst åt honom, ville han mottaga, utan satte ned summan till 300 gyllen. Äfven Johann de Witt uppgifves ha skriftligen tillförsäkrat Spinoza en pension på 200 gyllen, men då arfvingarna gjorde svårigheter vid dess utbetalande, lät Spinoza hela saken falla, ett drag af oegennytta, som förmådde dem att med glädje fullgöra förpliktelsen. Spinozas systrar voro emellertid icke som deras broder, utan började efter faderns död strida med honom om arfvet. Spinoza lät genom ett domstolsutslag fastställa sin rätt och afstod därefter frivilligt från sin arfvedel samt undantog för sin del endast en säng.

Spinozas lefnadssätt var det sparsammaste man gärna kan tänka sig. Själf ombesörjde han under de sista åren sitt lilla hushåll, som han höll i mönstergill ordning, och betalade punktligt på dagen de små skulder, som kunnat uppstå under loppet af ett kvartal. Han samlade ingen förmögenhet, och efter hans död måste den syster, som öfverlefde honom och girigt sträckte ut handen efter broderns kvarlåtenskap, afstå från sina anspråk, ty ingenting fanns, som kunnat löna sig att ärfva. Af räkningar, som anträffades efter ho-