9
FALKNER.
Ja alldeles!
HELLING.
Ä, du pratar!
FALKNER.
Som pojke drömde jag om att hjälpa de små och de svaga, att tjäna rättvisan och bekämpa orättfärdigheten. Jag blev jurist, jag pluggade och läste för att göra mig stark och väldig — — så var jag då färdig med studierna och skulle börja göra nytta i världen.
HELLING
(som hela tiden vårdslöst lekt med blomsterknippan,
fixerar honom gäckande).
Du tänkte naturligtvis inte alls på att tjäna pengar?
FALKNER.
Jo, det också — till en del — ja, tyvärr till en mycket betydande del. Mitt arv hade jag förtärt, och jag hade satt mig i skuld. Kläderna på min kropp voro köpta på kredit, och min mat och mina nöjen betalade jag med lånta pengar — —
HELLING.
Att dra växlar på framtiden — det är då tämligen oskyldigt —
FALKNER.
Nej, det är att leva som en stackare och jag blygdes! — Så högg jag i med det arbete, som erbjöd sig — utan entusiasm men med tacksamhet därför att det gav mig levebröd och medel
