Sida:Efterlemnade dikter.djvu/113

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

Det ringer till otta.


Jublande klang under kläpparnas fall!
Det ringer till otta från kyrkovall!

Det ringer till otta — men vinternatten
rufvar ännu öfver frusna vatten.

Rimfrost hänger från granens gren,
glittrande grant i månens sken.