Sida:Efterlemnade dikter.djvu/197

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
188


Träder in i enkel dräkt
kvinna kysk och ren,
öfver henne sväfvar dock
som en glorias sken:
Hon är vän som sol på äng,
blid som klang af harposträng,
medan ingen märker henne,
falska mön med guld å änne.


*    *    *


Kärleken är hvarken man eller kvinna,
hos hvilken du kropp och ande kan finna.
Tager ej gestalt efter jordetingen,
känd af alla, men sedd af ingen;
och dock kan ingen någonsin
himmelens nåd och glädje vinna,
som ej känt hjärta mot hjärta brinna,
då kärleken steg till dem huldrik in.

1889.