Sida:Efterlemnade dikter.djvu/44

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

Prolog

vid Artistklubbens högtidsdag 1882.


Men hvad nu? Ett under händt sig . . .
tredje Gustaf smidigt vändt sig
på det blanka underställ,
och han vinkar lätt med handen
öfver hit till andra stranden,
där i kulen vinterkväll
tända kronor festligt glimma
från vår sal på Grand Hôtel . . .

I den sena aftontimma
tycker kungen sig förnimma
rytmisk klang från sångarmund;
och helt nyss han kunde höra
vinden hviska i hans öra
om artisternas förbund . . .