Sida:Efterlemnade dikter.djvu/45

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
36

»Skalder finnas där i ringen»
— vinden hviskade som så —
»andar, hvilka lyfta vingen
dristiga mot soligt blå;
konstens söndagsbarn, som skänka
stora syner lif och röst,
som när rampens lågor blänka
skaka häpna mänskobröst;
mästare, hvars penslar mana
fram i färger kött och blod;
unga krafter, som sin bana
vandra fram med hopp och mod . . .»

Kungen lyssnar . . . Och han glömmer
långa tiderna som flytt;
fast i bronsen fängslad drömmer
han sig lefvande på nytt.
Skalder? Klingar Kellgrens lyra
i den festligt ljusa sal?
Är det Bellman, som i yra
sjunger lifvets backanal?
Dånar utur Karstens lunga
sångens djupa tordönsljud?