Sida:Efterlemnade dikter.djvu/46

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
37

Tolkar Thorild för de unga
sanningens och rättens bud?
Sluta snillena sig samman
kring fru Lenngrens kanapé?
Byter Sergel där i gamman
kvicka infall med Desprez?
Skymta ej af Armfelt dragen
bakom afundsjuk gardin?
Syns hon, systern till behagen,
sånggudinnan fru Olin?

Kungen lyssnar . . . Och med handen
vinkar han till andra stranden,
där i kulen vinterkväll
tända kronor festligt glimma
från vår sal på Grand Hôtel . . .
Stackars konung! Disig dimma
sjunker våt på bronskoloss,
och de bleka stjärnebloss,
när de se ditt öga flamma,
blicka neder medlidsamma,
medan vågen i Norrström
sorgset suckar åt din dröm.