Sida:Efterlemnade dikter.djvu/53

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
44


Åren runnit . . . Vid min tinning
— just ej afundsvärd en vinning —
fann jag härom dagen på
tänk, mitt första gråa strå!

Men med dig är det helt annat:
vid din dörr har tiden stannat
och, som karl, betagen smått,
bockat, vändt sig om — och gått.

Minnes du ej sjunde budet,
hvad i detta är förbjudet?
Ser Iduna ej med sorg
äpplen tagna ur sin korg?

Hvem om icke du har snattat
ungdomsfrukten . . . och se’n skrattat
åt oss, som med gråa hår
gå vid fyllda tretti år?