Sida:Efterlemnade dikter.djvu/56

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
47

vid de stålstramt spända skot.
Ljufligare dock att känna
pulsarna, som glödhett bränna,
svalkas i det stilla lugnet
som sin famn dig sträcker mot.

Härligt är bland vilda vågor,
då de hväsa blixtens lågor
öfver midnattsdunkel fjärd.
Ljufligare dock att bida
där syrener dofta blida,
skuggande i fagra dälden
gästfritt tak och vänlig härd.

Härligt är att stundom låta
tanken tyda djupens gåta,
under stormens vilda sång.
Ljufligare tviflen glömma
och i nuets solljus drömma,
till dess gåtans rätta lösning
skänkes drömmaren en gång.