Sida:Efterlemnade dikter.djvu/98

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
89


Han skådade i fadersfröjd
            på barnets späda drag
och lyddes, öfver kudden böjd,
            till jämna andedrag —
Och timma kom och timma gick,
då föll som töcken för hans blick
            och ögonlocken sjönko
            vid pendelns jämna slag.


*    *    *


Han drömde att i Lundagård
            han stod ännu en gång. —
Han hörde ljungande ackord
            och ungdomsfyllig sång,
en härlig sång, och underbar
en klingande och malmfull klar,
            en sång om Sveas ära
            ur grekisk pelargång.

Och skalden kom, en ljus gestalt
            med löjen på sin mund —
och vårsol sken och drifvan smalt
            från karg och stensatt grund