Sida:En försvunnen värld 1924.djvu/31

Den här sidan har korrekturlästs

TREDJE KAPITLET.
»HAN ÄR EN ABSOLUT OMÖJLIG PERSON.»

MIN VÄNS farhåga eller förhoppning gick inte i uppfyllelse. Då jag kom till honom på onsdags morgon, låg där ett brev med West Kensingtons poststämpel och mitt namn på adressen, skrivet med en handstil, som såg ut som ett taggtrådsstängsel. Innehållet var av följande lydelse:


»Enmore Park, V.

Sir! Jag har i laga tid mottagit ert brev, vari ni påstår er gilla mina åsikter, ehuru jag inte anser dem vara beroende vare sig av ert eller någon annans gillande. Ni har djärvts begagna ordet ’spekulation’ med avseende på mitt uttalande angående darwinismen och jag vill fästa er uppmärksamhet vid att ett sådant ord i ett sådant sammanhang är i högsta grad förolämpande. Det övriga bevisar att ni syndat mera av okunnighet och taktlöshet än av elakhet och jag låter därför saken falla. Ni citerar en lösryckt mening av mitt föredrag och tyckes ha litet svårt att förstå den. Jag skulle trott, att ingen