Sida:En saga om en saga 1917.djvu/28

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
24
EN SAGA OM EN SAGA

alltjämt hade kvar sin gamla lust att fara var och en åt sitt håll.

Den blev aldrig någonsin vad den skulle ha blivit. Det var dess olycka, att den hade fått gå och vänta så länge på att bli berättad. Om den inte blev tillbörligen tuktad och efterhållen, berodde det mest därav, att dess författarinna var så alltför lycklig att äntligen få skriva den.