Den här sidan har korrekturlästs

97


yttrade Lars Johan altid sin alvarliga åsigt om hans kunskaper:

— Han är en djäfvul i filosofin. Jag har hört hans afhandling. Det var sjelfva faen, hvad den var bra.






VII.


När det blott är ett par dagar kvar till julaftonen, när man ej kan gå på besök i en bekant familj utan att stöta på skurmadamer, julgran och bakbullar, när gatorna vimla af köplystna och glada människor med paket i händerna och löjen på läpparna, och när det så lidit mot eftermiddagen och börjat bli mörkt, och man gått hem och satt sig till hvila en stund med ryggen lutad mot gungstolens spjälor, då stiga minnena upp inom en, som bubblorna stiga upp ur dödt, stillastående vatten, och då breder sig liksom ett töcken ut öfver tankarnas oroliga flygt, och man känner sig så främmande och illa till mods i ett studentrum, hvilket står för en med intrycket af de vanliga dagarnas arbetstyngda enahanda. Och är man då 21 år och därtill en smula fantast, så kan man till och med försjunka i melankoliska fanat-

Erik Grane.7