201
Som han var placerad bredvid docenten Hegardt, och historierna för en stund afstannat, sökte han inleda ett samtal med denne om fördelen af frihet i val af studier till de högre akademiska examina.
— Jag känner en kamrat, sade Grane, som kom upp till professorn i historia och frågade, hvad han skulle läsa, när han ville vara specialist på franska revolutionens historia. Professorn svarade, att han först måste läsa en vidlyftig kurs i svensk historia, som tog ett helt år.
— Ja, det är likt dem, sade Hegjardt och hälde i sig ett helt glas punsch.
Uppmuntrad af bifallet, fortfor Grane:
— Jag vet en annan, som gick upp till professorn i filosofi och sade, att han företrädesvis tänkte studera Spencer och den nyare engelska filosofin. Professorn frågade, om han var galen, och sa’, att det fick han inte.
— Ja, men det är väl en helt annan sak.
Grane studsade.
— Hur så?
— Jo, den engelska s. k. filosofin, det är ingen filosofi.
— Hvad för slag? Är det ingen filosofi?
Hegardt trefvade med fingrarna i sitt helskägg.
— Nåja, ja, åja bevars. Det kan ju kallas för filosofi på sätt och vis. Men ett strängt systematiskt vetenskapligt system kan det nu inte kallas
