Den här sidan har korrekturlästs

30


Hon var ofta orolig öfver hans hälsa. Men, hon förstod ej, hvad han led af, och när hon frågade honom om han var sjuk, klagade han stundom öfver tyngd åt bröstet och yrsel i hufvudet. Om nätterna, när Erik låg vaken, bad han ofta. Men det hände, att bönens ord ofrivilligt dogo på hans läppar, och i fantasin kände han ett kvinligt bröst tryckas mot sitt, en arm slogs kring hans nacke, och kyssar brände på hans mun.

Då reste han sig upp, våt af kallsvett, och han knöt sina händer i förtviflan.

Kunde Gud icke hjälpa honom? Eller ville han icke?






III.


Under denna tid började Grane att med ifver läsa religiösa skrifter. Och han läste ej blott sådana, som voro egnade att stärka honom i hans tro, utan äfven dem, som väckte tvifvel.

Det fans en stark hänförelse i en del af dessa skrifter, och hänförelsen grep altid Grane. Öfver hufvud taget hade han svårt att ens läsa en bok, som var skrifven med entusiasm.

Men hänförelsen hos de författare, han studerade, lärde honom själf att tänka. Det var mest Rydberg och Wikner han läste. I synnerhet