Sida:Förarbetena till Sveriges Rikes Lag 5.djvu/112

Den här sidan har korrekturlästs
100
LAGKOMMISSIONENS FÖRSLAG TILL

fördelas, at stadsens synrätta strek och tomtedelning therigenom rubbad warder emot Byggningsordningen i städerna.[1] Hwaröfwer hafwin borgmästare och råd noga upsicht. Arf och egna grafwar hembiudes förr kyrkione än the til någon främmande utom börd försälias kunna. Uti egna grafwar skola inga andras lijk, utom wederböranda, the warin sig från- eller närwarande, godwilia läggias: mågo eij eller egna grafwar arfwingom afhändas, så länge the wilia och kunna them wid macht hålla, enär the therom ansökte blifwa. Börds wilkorliga under staden lydande ägor gånge til salu efter thera brefs lydelse: men andra skattaiord säli äganden i stadenom lagligen, som framdeles skils uti 6 capitlo.


Cap. III. Om laga fång uppå iord, hus och grund.

§ 1. Siu äro laga fång iorda, så och åt husom och grundom å lande och i stadenom. Ett är arf; annat är skiffte; tridie är kiöp; fierde är gåfwa; femte är pant, eller wädsättning; siette är laga dom och utmätning; siunde är laga häfd:[2] alt som herefter i thessom balk finnes tydeliga beskrifwit; så at thet som annorlunda och therföre olagligen är fångit, är ofångit til urminnis häfd åkommer, then ingen må qwälia; hwarom och framdeles förmäles i 15 cap. Om mansens och hustrune giftorätt, och aflada iorde i ächtenskap thera handlas i Giftomålabalkenom 8 capit.


Cap. IV. Om arfweiord, huru hon lagligen ärfwas och förswaras bör.

§ 1. Arfweiord är, som efter föräldrar, barn, och syskene, eller andra närskylda fränder ärfwes efter ordningen, som uti Erfdabalkenom urskils.

§ 2. Klandras the iord sedan; kundgiöres tå straxt medarfwingom, och med samnade hand wäries: afgår något med rätto; ersätties och upfylles å sätt och måtto, som i Erfdabalken förmäles uti 22 capitlo.

§ 3. Kiöper eller bördar man arfweiord; tå är thes wärde

  1. Senare har tillskrifvits: 1 cap.
  2. Häfd synes och rätteliga föras til laga fång efter jus Rom. och alla moratarum gentium leges. Ty laga fång är modus acqvirendi, som innesluter uti sig titulum och ipsam traditionem eller possessionem, som förnämligast synes uti usucapione och häfd; thet och enligit är med cap. 8 § ult. och cap. 11 § 8 h. t. infra.