Sida:Förarbetena till Sveriges Rikes Lag 7.djvu/517

Den här sidan har korrekturlästs
503
RÄTTEGÅNGSBALKENS HISTORIA

hindrat den uteblifwande, eller att han inga laga hinder haffwer; lijkwähl dömer han honom in contumaciam, utan att fullkombligen wetta, om parten hafft laga hinder eller eij, warandes owist, om det, som plägar gifwa anledning till alla contumaciedomar nämbligen partens tergiverserande, genom hwilken han synes dommaren wanwörda, är här förlupit, ty synes bäst wara, att med contumaciedomar fördröijas i det längsta, och till tingens slut.


Ad § 5.

Effter sakerne genom laga wad gå till den andra instantien, wore wäll, att ifrån häradzrätten ett wist quantum sättias kunde, under hwilket inga saker till öfwerinstantien skulle få appelleras, såsom och uti ciembnärsrätten någon mindre summa blifwa än här till warit wahnligit, efftersom nu för tijden en lijka summa af 50 dahler s:mt är både for rådstugun och ciembnärsrätten i Norrkiöping.

2. Att appellationerne altijd emot heela domen attesteras, fast om den innehöllo åtskillige puncter, så frampt dhe icke wore af en så särskilt beskaffenheet, att dhe hafwa med hwar andra ingen gemenskap, warandes och nödigt till att förekomma dhe beswär, som emot underdomaren icke sällan andragas, för det domen skall wara för sendt extraderad, att widh hwar och een doms extradition datum påskrifwes.

3. Påminnes i underdånigheet, om icke i dhe mindre criminalmåhl, som angå heeder och ähra och med penningeböther beläggas, må tillåtas appellation. Ty som det beneficium uti civilärender effterlåtes, hwarföre synes så mycket mera samma beneficium kunna admitteras uthi slijke criminala, som angå heder och ähra, hwilka ju estimeras lijka med sielfwa lijfwet och mehra än någon ägendom.

4. Härwid påminnes, att inlagorne till rådstugurätten måge äfwen som uti lagmansrätt in duplo förfärdigas, och aldenstund på detta sättet dommarena får ett stoort arbete, med sakernes forderligaste afhielpande, sampt med protocollens förfärdigande, och dommarnes extradition, warandes swårt för en person, antingen lagman eller häradzhöfding, att sådant alt eensammen i sådan hast som fordras wärkställa, hwarföre hemskiutes aldra underdånigst, om icke så derföre som for flere synnerlige orsaker, en eedswuren tingz- och lagmansnotarius, så wijd desse som andre rätter, kunde i nåder till